En ny fas i EU:s hållbarhetsreglering

Strategiska konsekvenser, risker och vägar framåt för företag utanför och inom CSRD:s nya gränser.

Ett paradigmskifte i EU:s hållbarhetsagenda

EU:s hållbarhetsagenda har under det senaste decenniet varit en central drivkraft för företags arbete med klimat, miljö och sociala frågor. Genom omfattande regelverk och politiska initiativ har unionen successivt etablerat en ram för hur företag ska mäta, rapportera och hantera hållbarhetsrelaterade risker och möjligheter, inte minst genom den europeiska gröna given.

Under 2025 skedde dock ett tydligt politiskt skifte. Mot bakgrund av ett mer utmanande geopolitiskt och ekonomiskt läge kom frågor om konkurrenskraft och administrativ börda att få större tyngd i EU:s lagstiftningsarbete. Resultatet blev ett arbete med att förenkla flera centrala hållbarhetsregelverk, med ambitionen att inte samtidigt överge de övergripande klimat- och hållbarhetsmålen.

Förändringarna är nu formellt beslutade och träder i kraft den 18 mars 2026. EU:s medlemsstater är därefter skyldiga att införliva direktivets bestämmelser i nationell lagstiftning senast den 19 mars 2027, med undantag för bestämmelserna om CSDDD, som ska införlivas senast den 26 juli 2028.

Nedan redogör vi för de viktigaste förändringarna – och vad de innebär för företag.

CSRD – Fokus på de största aktörerna

CSRD, som reglerar hållbarhetsrapportering för företag inom EU, har genomgått en betydande omarbetning. De mest omfattande förändringarna gäller vilka företag som omfattas av regelverket samt hur omfattande rapporteringen behöver vara.

En av de mest påtagliga förändringarna är att antalet företag som omfattas av direktivet minskar kraftigt. Enligt de reviderade kriterierna bedöms cirka 80 procent färre företag omfattas jämfört med den ursprungliga implementeringen av CSRD.

De nya tröskelvärdena innebär att följande företag omfattas av rapporteringskraven:

• Europeiska företag med fler än 1 000 anställda och en årlig nettoomsättning över 450 MEUR
• Icke-europeiska företag som genererar över 450 MEUR i nettoomsättning inom EU under två på varandra följande räkenskapsår, och som har ett dotterbolag eller en filial i EU med över 200 miljoner euro i nettoomsättning

För företag som omfattas ska hållbarhetsrapportering ske för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2027 eller senare. Detta innebär i praktiken att rapporteringskraven i huvudsak kommer att gälla större företag och koncerner, samtidigt som mindre och noterade bolag i stor utsträckning undantas från de obligatoriska kraven.

Utöver förändringar i omfattning har även flera förenklingar införts i själva rapporteringskraven:

Minskad rapporteringsbörda i värdekedjan

Företag får inte kräva mer hållbarhetsinformation från leverantörer med färre än 1 000 anställda än vad som ingår i den frivilliga rapporteringsstandarden för mindre företag (VSME). Syftet är att minska rapporteringsbördan i leverantörsledet.

ESRS förenklas med färre datapunkter, tydligare materialitetsprincip och bättre harmonisering.

EU utvecklar en proportionerlig frivillig standard baserad på VSME vilken kommer att bli central för företag som faller ur CSRD.

Möjlighet att utelämna viss information

Företag får i vissa fall utelämna information som är kommersiellt känslig, sekretessbelagd eller immaterialrättsligt skyddad, under förutsättning att vissa transparenskrav uppfylls.

Digital taggning skjuts upp

Kravet på digital taggning av hållbarhetsdata skjuts upp tills dess att mer detaljerade tekniska regler har antagits.

Granskning av hållbarhetsrapportering

Kravet på granskning med begränsad säkerhet (limited assurance) kvarstår för företag som omfattas av CSRD. En gemensam europeisk standard för denna granskning ska antas senast den 1 juli 2027.

Sammanfattningsvis innebär förändringarna att regelverket blir mer fokuserat på de största företagen, samtidigt som kraven för rapportering och informationsinsamling förenklas.

CSDDD – kraftigt begränsad omfattning

Direktivet om tillbörlig aktsamhet syftar till att säkerställa att företag identifierar, förebygger och hanterar negativa effekter på mänskliga rättigheter och miljö i sina värdekedjor. Genom Omnibus I begränsas dock antalet företag som omfattas betydligt.

De nya tröskelvärdena innebär att direktivet endast gäller:

• EU-företag med fler än 5 000 anställda och en global nettoomsättning över 1,5 miljarder euro
• Företag utanför EU som genererar mer än 1,5 miljarder euro i omsättning inom EU

Implementeringen skjuts dessutom fram, vilket innebär att kraven börjar tillämpas först från den 1 juli 2029.

EU-taxonomin – förenklade rapporteringskrav

Även rapporteringskraven enligt EU:s taxonomiförordning förenklas. Syftet är att minska komplexiteten i rapporteringen kring hur stor del av verksamheten som klassificeras som miljömässigt hållbar enligt taxonomins kriterier. Bland annat införs mer proportionerliga rapporteringskrav, förenklad beräkningslogik och tydligare koppling till CSRD-rapporteringen genom att omfattningen harmoniseras mellan regelverken.

Risker med att avstå hållbarhetsrapportering – och fördelarna med att fortsätta

Omnibus I gör att många små och medelstora företag formellt ”faller ur” CSRD. Men marknadslogiken, riskbilden och framtida regulatoriska trender gör att hållbarhetsrapportering fortsatt är en strategiskt viktig fråga. Banker, investerare, försäkringsbolag, kunder och större affärspartners efterfrågar fortsatt transparenta och jämförbara hållbarhetsdata för att kunna bedöma risk, regelefterlevnad och långsiktig värdeskapande förmåga. Nedan fördjupar vi både riskerna och de långsiktiga affärsfördelarna med ett fortsatt hållbarhetsarbete.

1. Finansiella risker
   Banker, investerare och försäkringsbolag arbetar fortsatt ESG‑integrerat i sina riskmodeller. Företag utan strukturerad rapportering och transparent data riskerar både sämre lånevillkor, minskad kapitaltillgång och högre försäkringspremier.
   
   Investerare följer alltmer EU‑harmoniserade ESG‑ramar även för företag utanför CSRD, och efterfrågar ofta fortfarande god tillgång till hållbarhetsdata. Frivillig rapportering kan för många företag bli till en konkurrensfördel.
   
   
2. Kommersiella risker
   Större kunder som själva omfattas av CSRD måste rapportera även data som rör deras leverantörer. Företag som inte kan lämna efterfrågad ESG‑information riskerar att väljas bort. Nya CSRD‑regler skyddar små leverantörer, men större företag behöver ändå grundläggande ESG-data för sin rapportering och begränsningarna tar inte helt bort möjligheten för företag att efterfråga data från leverantörer. Därutöver har offentliga och stora privata upphandlingar allt oftare hållbarhetskriterier, även utanför lagkrav. Att sakna ESG‑underlag begränsar konkurrenskraften.
   
   
3. Operativa risker
   Hållbarhetsrapportering är dessutom ett internt styrverktyg. Genom att mäta och följa upp klimatpåverkan, sociala risker och styrningsfrågor skapas underlag för prioriteringar, investeringar och effektiviseringar. Utan strukturerad datainsamling blir det svårt att bedöma om strategiska initiativ ger avsedd effekt eller om hållbarhetsrelaterad riskexponering ökar över tid. Ineffektivt hållbarhetsarbete kan vara en bidragande till sämre resursanvändning, ökade energikostnader och oidentifierade risker.
   
   
4. Strategiska risker
   Företag som fortsätter rapportera signalerar robust styrning, riskmedvetenhet och långsiktighet, något kunder och investerare premierar. I ett läge där regelverket förenklas uppstår också en strategisk möjlighet: att arbeta proportionerligt men fortsatt ambitiöst. Företag som väljer att upprätthålla en tydlig och konsekvent rapportering signalerar långsiktighet, riskmedvetenhet och konkurrenskraft. Det stärker relationerna till marknaden och positionerar bolaget väl inför framtida regulatoriska skärpningar eller förändrade krav.
   
   EU har inkluderat en "review clause" som möjliggör framtida skärpningar inom både CSRD och CSDDD. Företag som slutar rapportera riskerar att behöva göra en dyr ”omställningsstart” vid nästa regeländring.
   
   

Hur bör ni som företag agera utifrån detta?

Även om många mindre, medelstora och vissa större företag inte längre omfattas av obligatorisk rapportering enligt CSRD, innebär förändringarna inte att hållbarhetsfrågorna försvinner från affärsagendan. Tvärtom kommer många företag fortsatt att möta krav från kunder, investerare och större företag i värdekedjan.

Medelstora och större företag kan utnyttja förenklingarna till att ta fram en mer flexibel, CSRD-inspirerad hållbarhetsrapportering som utgår från deras egna behov, ambitioner och intressenternas förväntningar. Detta ger en möjlighet att inte förhastat ta fram arbetet för compliance, utan att kombinera regelefterlevnad med ett långsiktigt strategiskt perspektiv på hållbarhet.

För mindre företag kan det vara klokt att arbeta vidare med hållbarhetsrapportering eftersom efterfrågan på data och marknadens förväntningar kvarstår, men att göra det på ett mer proportionerligt och strukturerat sätt.

Några konkreta steg kan vara:

1. Kartlägg vilka krav som fortsatt påverkar er: Förberedande Dubbel Väsentlighetsanalys (DMA)
   Även om ni inte omfattas direkt av CSRD kan kunder eller finansieringspartners begära hållbarhetsdata. En första analys bör därför identifiera vilka externa krav som faktiskt gäller för verksamheten.
   
   
2. Utgå från en förenklad standard: VSME
   Den kommande frivilliga standarden för små och medelstora företag, baserad på VSME-standarden, ger en mer proportionerlig struktur för rapportering och kan fungera som en praktisk utgångspunkt.
   
   
3. Prioritera de mest väsentliga frågorna: PureAct hjälper dig fokusera
   Fokusera på de hållbarhetsområden som har störst påverkan på verksamheten – exempelvis klimatutsläpp, resursanvändning, arbetsvillkor eller leverantörsrisker.
   
   
4. Etablera grundläggande datainsamling: Systemstöd PureAct eller partners
   Även en enkel struktur för att samla in data kring exempelvis energi, utsläpp eller arbetsmiljö kan ge värdefulla insikter och underlätta framtida rapportering.
   
   
5. Integrera hållbarhet i affärsstrategin: Vi hjälper er i det strategiska arbetet
   Hållbarhetsarbetet blir mest värdefullt när det kopplas till verksamhetens affärsmål – exempelvis genom effektivare resursanvändning, minskade risker eller stärkt marknadsposition.
   
   

Sammanfattning – varför hållbarhetsrapportering fortsatt lönar sig

Trots de lättnader Omnibus I medför är det strategiskt klokt för företag – särskilt mindre och medelstora – att fortsätta med proportionerlig hållbarhetsrapportering. Riskerna med att avstå är betydande, medan fördelarna är direkta, mätbara och växande. Vägen framåt för företag är proportionerlig, datadriven och strategisk rapportering – inte frånvaro av rapportering.

Vi vet att besluten ni fattar idag efter dessa förändringar formar er framtid. Tveka därför inte att höra av er om ni vill bolla tankar eller behöver hjälp med att staka ut den mest lämpliga vägen för ert bolag.

Vi finns här som ett bollplank och stöd genom hela processen, se vårt erbjudande här.